Tidigare.
”Han lät faktiskt riktigt intresserad”, sa Abigail när vi kom ut.

”Äsch, han lät lika intresserad som Oliver”

”Wohohohooo Taylor får två skivkontrakt”, log hon.

”Men när jag säger att dom lät lika intresserade har Taylor just nu noll skivkontrakt..”, sa jag, ”Nå.. vart vill du gå och äta?”

”Mc Donald´s!”, sa hon snabbt.

”Abigail vill bli fet”, flinade jag.

”Äsch kom igen, jag vet att du gillar cheeseburgare mer än något annat!”, sa hon och började gå mot hållet Mc Donald´s låg.

”Okej, du vinner”, skrattade jag och gick efter.

När vi väl kom fram förvånade vi oss över att det var ovanligt lite folk. Mcdonald´s var en av dom populäraste snabbmatkedjorna i Nashville så det brukade alltid vara minst fem kassor öppna med ringlande kö bakom sig. Men denna dag var det bara två kassor öppna med några få personer bakom sig.
”Vad vill du ha?”, sa Abigail och kollade upp på menyerna som satt ovanför kassan. ”Oh nej, vilken dum fråga. Hur många cheeseburgare vill du ha?”,  fyllde hon snabbt i.
”Ha-ha-ha..”, sa jag irriterat. ”Bara för att du tror att jag vill ha cheeseburgare tänker jag testa något annat..”, sa jag och kollade upp på menyerna.
”Jag tar en cheeseburgare och.. vatten tror jag”, sa Abigail och gick bort mot en av kassorna.
”Amen okej då, jag tar en cheeseburgare  och vatten jag med”, sa jag och gick efter Abigail.
”Jag visste det”, sa hon nöjt.
Jag orkade inte svara på frågan utan väntade på att vi skulle få beställa.
När vi väl hade brickan med maten på i våra händer sökte vi intensivt med blickarna efter ett bord.
”Där är ett fint och rent bord”, log Abigail och började sakta gå bort mot ett av borden.
”Jag ska bara hämta salt”, sa jag efter henne och började sakta gå mot stället där dom hade salt. Jag rotade runt bland de små salt paketen i försök att få ett paket ingen hade rört. Sådan är jag, petig och perfekt. Bredvid mig slöt en kille som såg ut att vara i min ålder för att hämta något och även någon som såg ut att vara hans flickvän.
”Hej”, sa han tyst.
Jag nickade bara till svar och fortsatte rota runt. Jag sneglade lätt på honom då hans flickvän konstigt nog började kittla honom.
”Sluta”, skrattade han och innan jag ens han tänka hade han slått till min  bricka underifrån och jag hade fått allt vatten över mig.
”Vad gör du?!”, skrek jag.
”Oj, ehm förlåt det var bara en reflex, ehm..”, sa han och tog servetter för att försöka torka mig.
Abigail kom snabbt fram till mig och blängde på killen samtidigt som hon tog servetterna han hade i handen.
”Ni kan väl inte busa när det är människor omkring?”, röt hon.
”Ursäkta att vi vill ha lite kul”, sa tjejen kaxigt.
”Sluta”, mumlade killen och kollade allvarligt på henne.
”Då kan ni väl betala för våran mat. Vi ska hem så hit med pengarna”, sa Abigail och sträckte fram handen.
Jag flinade svagt åt det Abigail nyss sagt, men flinet försvann tvärt då jag kände allas blickar bränna i ryggen. Killen tog upp sin plånbok ur bakfickan och skulle precis ge oss pengar innan jag hejdade honom.
”Det behövs inte, tack ändå”, sa jag snabbt och började gå mot dörren.
Abigail kollade surt på honom en sista gång innan hon slöt upp bredvid mig.
Ute spöregnade det och varken jag eller Abigail hade jackor eller paraplyn.
”Ush..”, sa jag då vi började gå i regnet.
”Vilka idioter.”, sa Abigail och drog koftan hon hade på sig tätare om till sig.
”Abigail släpp det”, sa jag allvarligt.
”Men... okej då. Hur gick det med skivorna?”
Jag öppnade väskan och såg till så att skivorna var okej.
”Dom lever”, sa jag och började små springa. ”Det finns ett ski..”, var det ända jag hann med innan jag tappade uppfattningen för ett tag.
”Taylor hur gick det?!”, sa Abigail och sprang fram till mig.
Just då insåg jag att jag låg ner i en lerpöl.
”Du snubblade på stenen”, sa hon och hjälpte mig upp.
”Aj!..”, sa jag då jag stod upp och först då kände smärtan i hela kroppen.
”Går det bra?”, sa hon oroligt.
”Ja..”, sa jag och öppnade väskan för att se så att skivorna var okej. Men det var dom inte.
”ABIGAIL SKIVORNA ÄR TRASIGA!”, sa jag och tog upp bunten med halva skivdelar.
”Hur kunde det gå till?”, sa hon tvärt.
”Vem bryr sig! Abigail vi kommer inte kunna gå till några mer skivbolag! För vi har inge mer SKIVOR!”
”Ingen endaste skiva har klarat sig..?”
”Nej!”, sa jag och kände hur allt brast inom mig.
Skivorna var inte billiga att göra  och jag hade bara hunnit med två skivbolag innan skivorna var trasiga. Jag var kall, blöt och lerig och hela min dröm hade spruckit.
”Vi kanske ska gå hem”, mumlade Abigail och började gå mot busshållplatsen.

Ganska kort del.. aja. Nu hände det lite i alla fall. Kommer hände mer.
Tror ni killen kommer komma tillbaka? Feedback? :) xx