Tar en paus.
Åker till Stockholm
Bye bye.
Länkbyte?
Mejl adressen är ny och är tillför om ni har några frågor eller någonting som ni vill fråga i mejl. Jag svarar på det mesta så känn dig fri att mejla.
Det är även kul att ni gillade den nya delen (: Har redan börjat skriva en ny så håll ögonen öppna! "keep your eyes open..."
Enchanted by you. - Del 10.
"Du, vad heter du egentligen? Det är lite jobbigt att kalla dig ´killen i min parallel klass´ hela tiden", flinar jag. HAn skrattar till.
"Joe, och du är Taylor..", säger han och sträcker fram handen.
"Joe.. fint namn", ler jag.
"Taylor är också fint", flinar han.
"Så.. nöjd med festen?"
"Nja, har varit på fräsigare fester", säger han och kollar sig omkring.
"Jag tycker den här är fräsig nog"
"Det där flinet skrämmer mig", säger jag och rynkar på ögonbrynen.
"Jaså..", säger han igen och flinar ännu bredare.
"Sluta, jag går härifrån", ler jag och blundar.
"Äsch, jag ska sluta"
"Vad?", ler han.
"Nej, inget", säger jag och tittar ner i marken.
"Blev du lämnad ensam av Abigail?", flinade han.
"Typ, ja. Hon såg Harry.. om du vet vem han är", säger jag och kollar upp.
"Klart jag vet vem han är! Man vet väl vem sina bästa vänner är", säger han.
"Ni är bästa vänner alltså..", ler jag.
"Ja! Och bara mellan oss..", säger han och lutar sig närmare mig. "Han är stört kär i Abigail"
"Antar att Abigail snart kommer ha en pojkvän", flinar jag.
Han rycker lätt på axlarna och kollar sig omkring.
"Vem är din flickvän?", far det helt plötsligt ur mig.
"Höh?", säger han och vänder blicken mot mig.
"Bara nyfiken", säger jag snabbt.
"Åh, hon heter Camilla. Hon är... speciell"
Betoningen han gör på speciell gör mig tveksam. Kanske dom inte hade ett bra förhållande just nu. Och jag vet inte varför men innerst inne är jag hur glad som helst över att Joe verkar tveksam över förhållandet. Det känns lite som att jag vill att det inte ska vara Joe och Camilla utan Joe och.. Äsch nej vad tänker jag med. Jag skakar snabbt på huvudet. Joe kollar konstigt på mig.
"HÖRRU JOE SNYGG TJEJ DU HITTADE!", ropar en av dom. Jag kollar bak mot Joe som bara himmlar med ögonen.
"BLIRRE MYCKET HÅNGEL NU DÅ?", skriker en annan person. Jag känner hur jag börjar rodna.
"Lägg av Micheal hon har huvudvärk", säger han och öppnar en av dörrarna. Vi kommer in i ett ytterst litet rum med blåa väggar. Mot en av väggarna står en säng och någon meter ifrån den står ett skrivbord och en liten garderob. Överallt på väggarna hänger affischer på basket spelare i lila dräkter.
"Det är väldigt fint", ler jag. Han sätter sig på sängen och kollar sig omkring.
"Tack" Det blir tyst. Vad säger man nu? Fint överkast du har på sängen eller vilket trä är skrivbordet gjort av, jag tycks känna igen det. Det var väl något att säga. Jag kör på dom om inte han säger något, nu. Jag ska precis öppna munnen för att beröma hans överkast men Joe hinner före mig.
"Kom och sätt dig", säger han och klappar på platsen bredvid honom. Jag tvekar först lite men går sedan och sätter mig bredvid honom.
Ni får ursäkta språket här i den sista raden, men vill uttrycka hennes vrede. Vem tror ni det kan vara? xx
FÖRLÅT!!
Enchanted by you. - Del 9.
”Så ni kom!”, sa han glatt.
”Är det DU?”, sa Abigail irriterat.
”Men hur kan du?..”, började jag.
"Du sa i affären att du och Abigail bodde här ute.. Så jag följde efter er när ni gick hem därifrån.. inte så svårt", flinar han.
Jag sneglar på Abigail och ser hur hon blänger på mig surt. Bäst att säga något innan hon gör.
"Men hur vet du vilka vi är?", säger jag snabbt.
"Skolan.. Eran parallel klass.", svarar han.
"Går inte du i skolan här?", säger jag förvånat.
"Jag blev utslängd..", säger han och flinar obehagligt.
"Får vi komma in?", säger Abi helt plötsligt.
"Välkomna", säger han och går in.
Jag och Abi följer villigt efter in. Musiken dunkar i hela huset och över allt dansar det runt främmande folk. Jag är inte typen som gillar fester, inte alls.
"Det här känns inte bra", säger jag tyst till Abi. Men eftersom att jag inte får något svara antar jag att musiken är för hög för att Abi ska kunna höra mig. Killen, som antagligen gick i våran parallel klass har försvunit bland alla folk.
"Vad gör vi nu då?", skriker jag till Abi.
"Dansar", flinar hon. På stället där vi står börjar Abi göra några töntiga rörelser i tackt med musiken. Jag skrattar högt åt henne innan jag också börjar göra några konstiga rörelser.
Kvällen går ganska fort för min och Abigails del. Vi dansar, äter och pratar med nya människor. Men när både jag och Abi känner huvudvärken komma krypandes bestämmer vi oss för att festen nog borde ta slut för min och Abigails del. När jag precis kommit fram till dörren drar Abigail mig i armen.
"Det är Harry", säger hon och nickar bort mot en lång kille med mörkt kort hår.
Harry, en av Abigails största dröm killar. Hon är stört kär i honom. Och hon har tur, han är singel.
"Gå fram och prata med honom", ler jag.
"Men vi skulle ju gå hem.."
"Jag vet att du vill prata mer med honom en att gå hem"
"Är det okej Taylor?", säger hon försiktigt.
"Ja Abi! Jag väntar här. Prata inte för länge bara"
"Åh TACK Taylor", säger hon och ger mig en snabb kram innan och börjar tränga sig fram mot Harry. Jag ler åt Abigails hål då hon börjar prata med Harry. Det ser ut att gå bra. Tänk om dom skulle bli ihop. Abigail skulle bli helt till sig, Hon har velat ha en pojkvän i ett år men har inte vågat prata med någon. Även om jag inte gillar att tänka så, så känns det lite som att jag också vill ha en pojkvän. Frågan är bara vem i så fall. Men vem vet min blivande pojkvän kanske är närmare mig än vad jag tror.
"Hej..", säger någon helt plötsligt och väcker mig från mina tankar. Jag vänder mig om och får se honom igen. Killen i min parallel klass.
"Du, vad heter du egentligen? Det är lite jobbigt att kalla dig ´killen i min parallel klass´ hela tiden", flinar jag. HAn skrattar till.
"Joe, och du är Taylor..", säger han och sträcker fram handen.
Här är det! Jag glömde återigen bort bloggen och reste bort. Men nu är en ny del här! Skriver mer senare men just nu har jag idé till en ny design! :) Feedback? xx
Känner mig så hemsk!
Sjuk!
Enchanted by you. ~ Del 8.
Tidigare.
”Så du har absolut inte sagt till någon att vi är här ute?”
”Nej.. inte vad jag vet”, sa jag fundersamt.
”Ingen?..”
”Eller jo.. kanske”
Det var slut på andra veckan här hos mormor. Det kändes otroligt skönt med Fredag fastän vi var lediga. Det var nu tre dagar sedan jag och Abigail hade försökt oss på det här med skivkontrakten. Ännu hade ingen hört av sig, men jag hoppades fortfarande. Just nu stod jag och Abi och trängde oss i en av mormors två toaletter. Efter mycket prat hade Abigail lyckats övertala mig för att gå på den ´mystiska festen´. Jag hade medgett efter ett tag att det kanske var lite spännande ändå.
”Hoppas det är någon het kille som har festen”, log och Abi samtidigt som hon kletade på mascara på hennes långa ögonfransar.
”Det skulle du gilla va”, sa jag medans jag intensivt rotade runt i Abigails stora sminkväskan efter något läppglans.
”Hoppas det inte är han.. vad heter han nu.. Richard! Han i B. Han är så.. äcklig”, sa hon och grimaserade.
”Jag är klar nu”, sa jag snabbt ”Är du?”
”Snart.. gå ner du så länge”
Jag gick ut ur badrummet och ner i hallen. Jag granskade noga klänningen jag hade på mig, så att den var fri från smink. Jag hade på mig en vit klänning, inte så smart ifall jag skulle vara klumpig nog och spilla dricka över hela mig. Men jag hade inte med mig någon mer ´fin´ klänning hit till mormor. Jag kollade upp mot trappan då Abigail kom ner. Hennes blåa klänningen svajade till då hon hoppade ner för det näst sista trappsteget.
”Vad tycks?”, sa hon och sträckte upp armarna i luften och snurrade runt.
”Abigail.. du är superfin”, log jag.
”Tack Tay”, sa hon och klappade mig på ryggen. ”Kom igen nu! Festen börjar snart”, sa hon sedan och stack ner fötterna i hennes svarta klackar.
Jag gjorde likadant, fast i mina vita ballerinaskor.
”Färdig?”, sa jag och öppnade dörren.
”Let´s party!”, sa hon och gjorde någon töntig dans samtidigt som hon gick ut igenom dörren.
Jag skrattade och himlade med ögonen innan jag följde efter Abigail ut.
”Så om adressen stämmer ska det ligga ditåt”, sa jag och pekade med hela handen åt höger.
Jag och Abigail började sakta gå i mörkret. Det var ovanligt varmt för att vara Januari.
”Så du hade absolut inte sagt till någon att vi var här ute?”, sa Abigail.
”Nej inte adress, inte någonting”, sa jag och skakade på huvudet.
Men det var då tanken slog mig. Jag hade ju faktiskt sagt till någon att jag var här ute. Men han kunde väl ändå inte gå i våran skola? Det tar ju minst 40 minuter att åka härifrån in till skolan vi går i. Och hur kunde han veta att vi bodde här? Och jag hade aldrig sett honom i skolan, så hur kunde han? Om jag skulle säga till Abigail att jag faktiskt hade sagt till någon att vi var här och att det var just till honom, skulle hon bli total sur. Det kändes lite som att Abigail tog det här lite som jag borde ta det. Jag tycker han värkar snäll, hon tycker han värkar dum i huvudet.. och het.
”Så det borde vara här va?”, sa Abigail och stannade framför ett ganska stort hus. Man kunde redan se lampor leta sig ut genom fönstren och blicka ut på gatan.
”Det borde vara här”, sa jag och började sakta gå mot dörren.
”Wow, partyt börjar om tio minuter, men dom är redan i full gång!”, sa hon och knackade hårt på dörren.
Det tog några sekunder innan dörren öppnades upp och en lång kille stod framför oss.
Jag visste det.
”Så ni kom!”, sa han glatt.
”Är det DU?”, sa Abigail irriterat.
”Men hur kan du?..”, började jag.
Blir så sur på min dator som vägrar fungera, typ igenting funkar! :( Så tyvär blev det ett kort kapitel. Ska se om jag kan fixa det. Jaja, he´s back! :) Feedback? xx
Oh nej :s
Enchanted by you. ~ Del 7.
Tidigare.
”Så Taylor Swift..”, började Abigail då vi kom ut ur affären. ”Du är singel, hur känns det”
”Du är också singel”, sa jag snabbt.
”Tyst nu.. Jag frågade dig en fråga”, sa hon och tog en av dom två kassarna ifrån mig.
”Fridfullt”, flinade jag.
”Äsch kom igen.. Erkänn du vill ha en pojkvän”
”Kanske lite”
”Mycket”
”Ganska”
”Jätte mycket”
”Okej då!”, skrattade jag.
”Jag visste det!”, utbrast Abigail glatt.
Det var en ny morgon och jag och Abigail hade nyss tryckt i oss frukost. Abigail hade bestämt sig för att ta en dusch och för att fördriva tiden lite hade jag gått ut för att hämta posten. Jag granskade noga inbjudan jag hade hittat i brevlådan. På kuvertet stod det med fylliga svarta bokstäver ´Till Abigail Anderson och Taylor Swift´ Det var en inbjudan till någon slags fest för några av klasserna (min och Abigails klass och några parallell klasser) . Festen var hemma hos någon elev som det konstigt nog inte stod namn på, bara adress. Det konstiga var även att varken jag eller Abigail bodde här och ingen viste att vi var här. Vi hade fått en vecka ledigt (hela skolan) nästan som lov, och då tyckte jag och Abigail det var ett perfekt tillfälle för att göra våran misslyckade utflykt. Vi ville hålla det hemligt så att ingen skulle ifrågasätta oss om vad som hände. Så utan ett knyst hade jag och Abigail åkt ut hit. Jag gick sakta in mot huset igen.
”Abigail vi har fått post!”, ropade jag i hopp om att hon var klar.
”Jag kommer”, ropade hon tillbaka. Någon minut senare kom hon ner påklädd och blöt.
”Vad sa du?”, sa hon och gick in i köket, där jag befann mig.
Jag himlade lätt med ögonen. ”Vi har fått post”, upprepade jag.
”Nästan alla människor får post, om du nu inte visste det”
”Sluta spela dum, vi har fått ett brev. Alltså till oss. Brev till Taylor och Abigail”, sa jag och viftade med kuvertet.
Hon skrattade till lätt och sträckte sig efter brevet. Hon öppnade det och läste snabbt igenom det.
”Oh party time”, sa hon och dansade någon töntig liten dans.
”Men vi vet inte vem det är ifrån och ingen vet att vi bor här, så..”
”Så?..”
”Det kan vara vad som helst!”
”Din mormor kanske har pratat med någon som har sagt till någon, som kanske har sagt till någon som har sagt, som sen..”
”Okej det räcker!”, avbröt jag henne. ”Mormor har knappt lämnat huset på hela tiden vi har varit här”, fortsatte jag.
”Jaja.. men om vi går på festen får vi ju veta vem det är ifrån!”, log hon.
”Seriöst Abi, varför umgås jag med dig”
”Vadå?...”
”Men det kanske är någon som vill göra något elakt mot oss, någon som lurar oss”, sa jag menande.
”Så du har absolut inte sagt till någon att vi är här ute?”
”Nej.. inte vad jag vet”, sa jag fundersamt.
”Ingen?..”
”Eller jo.. kanske”
Ännu ett kort och tråkigt kapitel men snart börjar det hända lite saker, jag lovar er! Som sagt väldigt kort, men jag hinner tyvär inte skriva mer. Bättre kort en inget. I alla fall, vem tror ni har skickat brevet? :) xx
Glad midsommar!
Hoppas ni får mycket skratt, god mat och en riktigt bra dag med familj och vänner! Det ska i alla fall jag försöka få. Så ha det bäst nu!
Jag har börjat skriva på en ny del och får se om jag får tid eller någon chans till att lägga upp den! Ska försöka!!
Enchanted by you. ~ Del 6.
Tidigare.
I väntan på Abi tog jag upp mobilen för att gå in på twitter, vilket jag inte hade gjort på en månad. Jag skrev snabbt ihop en tweet och log mot den när den var klar.
Taylor Swift. @taylorswift13
If I didn´t have Abi, my life would be crap right now.
“Äntligen”, suckade Abigail när vi kom in i affären.
”Abi, det var bara lite regn”, flinade jag.
”Jag har inte fått vatten över hela mig eller trillat i en lerpöl, så jag får klaga på regnet”, uppmanade hon mig.
”Så, vad ska vi äta?”, sa jag och började gå runt bland hyllorna.
”Smoothie, hallon”, sa hon snabbt.
”Bara?”
”Och bröd. Enkelt och gott!”, log hon.
Jag log mot henne innan vi slöade oss igenom affären för att hitta sakerna vi behövde.
”Om du hämtar hallon går jag och hämta bröd”, sa Abigail och gick mot hållet bröd låg.
Jag började sakta gå mot disken där dom hade frysta hallon. Olyckligt nog fanns där ett ansikte jag kände igen. Men jag behövde hallonen.
”Hej”, sa jag tyst.
Killen kollade upp på mig, killen från McDonald´s.
”Åh hej.. känner jag dig?”, sa han fundersamt.
”Får några timmar sen spillde du vatten över hela mig”, sa jag och himlade med ögonen.
”Oj ja, förlåt. Det var absolut inte meningen”, sa han och höjde händerna i en förlåtande gest.
”Det är okej”, sa jag och plockade upp ett paket hallon från frysboxen.
”Så du bor här ute”, sa han och lutade sig mot frysboxen.
”Nej egentligen inte, bor inne i Nashville. Är bara hos mormor”
”Okej..”, sa han och nickade sakta.
”Du bor här eller?”
”Ja, jag bor här”, sa han ”Eller alltså inte här, här i affären utan..”
”Jag förstår”, log jag.
”Ehm ja..”, sa han och kliade sig i bakhuvudet.
”Så..”, han jag börja innan Abigail kom.
”Åh.. hej”, sa hon irriterat. ”Kom vi går”, viskade hon till mig och drog lite i min jacka.
”Ehm ja, det gör ingenting att du spillde vattnet över mig.. Hej då”, sa jag och gick med Abigail därifrån.
”tappade han hallon på dig?”, sa hon irriterat.
”Nej han sa faktiskt förlåt.. Han var faktiskt ganska snäll”
”Charmig?”
”Kanske.. lite”
”Tay, låt dig inte luras av hans charm eller snygghet”, sa hon och kollade menande på mig.
”Det var väl just det du gjorde innan idag”, flinade jag.
”Det gjorde jag inte alls”, sa hon surt.
”Bortsätt från vad han gjorde var han riktigt het”, imiterade jag henne.
”Det gjorde jag inte alls..”, sa hon ännu mer surare.
”Jo..”, flinade jag.
”Jag tror vi har allt, kom så går vi och betalar”, sa hon och drog med mig till kassan.
”Ey försök inte byta samtalsämne”
”Jag hatar dig”, sa hon surt och la upp varorna på rullbandet.
”Jag älskar dig också Abigail, jag älskar dig också..”, sa jag och slog henne löst i huvudet.
”Vilken kärlek du visar”, sa hon och sträckte över pengar till kassörskan.
Jag nickade bara till svar och gick bak till slutet av rullbandet för att plocka i varorna i kassar.
”Let´s go home”, sa jag då varorna var packade.
”Så Taylor Swift..”, började Abigail då vi kom ut ur affären. ”Du är singel, hur känns det”
”Du är också singel”, sa jag snabbt.
”Tyst nu.. Jag frågade dig en fråga”, sa hon och tog en av dom två kassarna ifrån mig.
”Fridfullt”, flinade jag.
”Äsch kom igen.. Erkänn du vill ha en pojkvän”
”Kanske lite”
”Mycket”
”Ganska”
”Jätte mycket”
”Okej då!”, skrattade jag.
”Jag visste det!”, utbrast Abigail glatt.
Väldigt kort och tråkigt kapitel men hinner verkligen inte skriva någonting mer nu!
Novellen är snart igång nu, på riktigt! Måste dra, see ya. Feedback? xx
