Tidigare.

”Så Taylor Swift..”, började Abigail då vi kom ut ur affären. ”Du är singel, hur känns det”

”Du är också singel”, sa jag snabbt.

”Tyst nu.. Jag frågade dig en fråga”, sa hon och tog en av dom två kassarna ifrån mig.

”Fridfullt”, flinade jag.

”Äsch kom igen.. Erkänn du vill ha en pojkvän”

”Kanske lite”

”Mycket”

”Ganska”

”Jätte mycket”

”Okej då!”, skrattade jag.

”Jag visste det!”, utbrast Abigail glatt. 

---

 

Det var en ny morgon och jag och Abigail hade nyss tryckt i oss frukost. Abigail hade bestämt sig för att ta en dusch och för att fördriva tiden lite hade jag gått ut för att hämta posten. Jag granskade noga inbjudan jag hade hittat i brevlådan. På kuvertet stod det med fylliga svarta bokstäver ´Till Abigail Anderson och Taylor Swift´ Det var en inbjudan till någon slags fest för några av klasserna (min och Abigails klass och några parallell klasser) . Festen var hemma hos någon elev som det konstigt nog inte stod namn på, bara adress. Det konstiga var även att varken jag eller Abigail bodde här och ingen viste att vi var här. Vi hade fått en vecka ledigt (hela skolan) nästan som lov, och då tyckte jag och Abigail det var ett perfekt tillfälle för att göra våran misslyckade utflykt.  Vi ville hålla det hemligt så att ingen skulle ifrågasätta oss om vad som hände. Så utan ett knyst hade jag och Abigail åkt ut hit. Jag gick sakta in mot huset igen.

”Abigail vi har fått post!”, ropade jag i hopp om att hon var klar.

”Jag kommer”, ropade hon tillbaka. Någon minut senare kom hon ner påklädd och blöt.

”Vad sa du?”, sa hon och gick in i köket, där jag befann mig.

Jag himlade lätt med ögonen. ”Vi har fått post”, upprepade jag.

”Nästan alla människor får post, om du nu inte visste det”

”Sluta spela dum, vi har fått ett brev. Alltså till oss. Brev till Taylor och Abigail”, sa jag och viftade med kuvertet.

Hon skrattade till lätt och sträckte sig efter brevet. Hon öppnade det och läste snabbt igenom det.

”Oh party time”, sa hon och dansade någon töntig liten dans.

”Men vi vet inte vem det är ifrån och ingen vet att vi bor här, så..”

”Så?..”

”Det kan vara vad som helst!”

”Din mormor kanske har pratat med någon som har sagt till någon, som kanske har sagt till någon som har sagt, som sen..”

”Okej det räcker!”, avbröt jag henne. ”Mormor har knappt lämnat huset på hela tiden vi har varit här”, fortsatte jag.

”Jaja.. men om vi går på festen får vi ju veta vem det är ifrån!”, log hon.

”Seriöst Abi, varför umgås jag med dig”

”Vadå?...”

”Men det kanske är någon som vill göra något elakt mot oss, någon som lurar oss”, sa jag menande.

”Så du har absolut inte sagt till någon att vi är här ute?”

”Nej.. inte vad jag vet”, sa jag fundersamt.

”Ingen?..”

”Eller jo.. kanske”

---

Ännu ett kort och tråkigt kapitel men snart börjar det hända lite saker, jag lovar er! Som sagt väldigt kort, men jag hinner tyvär inte skriva mer. Bättre kort en inget. I alla fall, vem tror ni har skickat brevet? :) xx