Tidigare.

”Så du har absolut inte sagt till någon att vi är här ute?”

”Nej.. inte vad jag vet”, sa jag fundersamt.

”Ingen?..”

”Eller jo.. kanske”

---

 

Det var slut på andra veckan här hos mormor. Det kändes otroligt skönt med Fredag fastän vi var lediga. Det var nu tre dagar sedan jag och Abigail hade försökt oss på det här med skivkontrakten. Ännu hade ingen hört av sig, men jag hoppades fortfarande. Just nu stod jag och Abi och trängde oss i en av mormors två toaletter. Efter mycket prat hade Abigail lyckats övertala mig  för att gå på den ´mystiska festen´. Jag hade medgett efter ett tag att det kanske var lite spännande ändå.

”Hoppas det är någon het kille som har festen”, log och Abi samtidigt som hon kletade på mascara på hennes långa ögonfransar.

”Det skulle du gilla va”, sa jag medans jag intensivt rotade runt i Abigails stora sminkväskan efter något läppglans.

”Hoppas det inte är han.. vad heter han nu.. Richard! Han i B. Han är så.. äcklig”, sa hon och grimaserade.

”Jag är klar nu”, sa jag snabbt ”Är du?”

”Snart.. gå ner du så länge”

Jag gick ut ur badrummet och ner i hallen. Jag granskade noga klänningen jag hade på mig, så att den var fri från smink. Jag hade på mig en vit klänning, inte så smart ifall jag skulle vara klumpig nog och spilla dricka över hela mig. Men jag hade inte med mig någon mer ´fin´ klänning hit till mormor. Jag kollade upp mot trappan då Abigail kom ner. Hennes blåa klänningen svajade till då hon hoppade ner för det näst sista trappsteget.

”Vad tycks?”, sa hon och sträckte upp armarna i luften och snurrade runt.

”Abigail.. du är superfin”, log jag.

”Tack Tay”, sa hon och klappade mig på ryggen. ”Kom igen nu! Festen börjar snart”, sa hon sedan och stack ner fötterna i hennes svarta klackar.

Jag gjorde likadant, fast i mina vita ballerinaskor.

”Färdig?”, sa jag och öppnade dörren.

”Let´s party!”, sa hon och gjorde någon töntig dans samtidigt som hon gick ut igenom dörren.

Jag skrattade och himlade med ögonen innan jag följde efter Abigail ut.

”Så om adressen stämmer ska det ligga ditåt”, sa jag och pekade med hela handen åt höger.

Jag och Abigail började sakta gå i mörkret. Det var ovanligt varmt för att vara Januari.

”Så du hade absolut inte sagt till någon att vi var här ute?”, sa Abigail.

”Nej inte adress, inte någonting”, sa jag och skakade på huvudet.

Men det var då tanken slog mig. Jag hade ju faktiskt sagt till någon att jag var här ute. Men han kunde väl ändå inte gå i våran skola? Det tar ju minst 40 minuter att åka härifrån in till skolan vi går i. Och hur kunde han veta att vi bodde här? Och jag hade aldrig sett honom i skolan, så hur kunde han? Om jag skulle säga till Abigail att jag faktiskt hade sagt till någon att vi var här och att det var just till honom, skulle hon bli total sur. Det kändes lite som att Abigail tog det här lite som jag borde ta det. Jag tycker han värkar snäll, hon tycker han värkar dum i huvudet.. och het.  

”Så det borde vara här va?”, sa Abigail och stannade framför ett ganska stort hus. Man kunde redan se lampor leta sig ut genom fönstren och blicka ut på gatan.

”Det borde vara här”, sa jag och började sakta gå mot dörren.

”Wow, partyt börjar om tio minuter, men dom är redan i full gång!”, sa hon och knackade hårt på dörren.

Det tog några sekunder innan dörren öppnades upp och en lång kille stod framför oss.

Jag visste det.

”Så ni kom!”, sa han glatt.

”Är det DU?”, sa Abigail irriterat.

”Men hur kan du?..”, började jag.

---

Blir så sur på min dator som vägrar fungera, typ igenting funkar! :( Så tyvär blev det ett kort kapitel. Ska se om jag kan fixa det. Jaja, he´s back! :) Feedback? xx